My fairytale dream

I oktober år 1674 var det rättegång på gästgivaregården i Hammar i Torsåkers Pastorat, Härnösands stift. Det var församlingsbor från Torsåker, Dal och Ytterlännäs som stod anklagade för häxeri. Längst fram av alla stod prästen i Torsåker, Laurentius Christophori Hornæus. Han var fast övertygad om att häxor existerade och tog detta på största allvar, på sådant allvar att han torterade barn genom att knuffa ner de i vakar mitt i vintern eller låste in dem i sin egen bakugn för att få de att erkänna fler häxor som de kunde tänkas ha sett på Blåkulla. Det här var en tid då man trodde på barns berättelser och tog de på orden då de berättade om att de hade blivit borträvade till Blåkulla av tex grannfrun.

 

Domstolarna och Svenska kyrkan lyckades genomföra Sveriges största dokumenterade massavrättning i fredstid med stöd av gällande lagstiftning. Det sägs att prästen, Laurentius Hornæus, var den mest fruktansvärda människan i svensk fredstid. Hans barnbarn Jöns skrev en liten bok om det som var kvar efter häxbränningens härjning i Torsåker, som en liten varning till framtidga genrationer. Tex tog byborna omvägar för att inte gå förbi Hornæus hus och flera av barnen som vittnat om att de sett grannfruar på Blåkulla förlorade livet, inte bara i Torsåker, utan över hela Sverige. Det var en fruktansvärd tid!

 

 

På Häxberget brändes 71 människor på midsommarafton år 1675: 65 kvinnor, fyra pojkar och två män. Först halshöggs dessa, sedan brändes de på bål!