My fairytale dream

Några mil från där jag bort finns ett gravfält med ett 40-tal gravar från järnåldern, men det är nästintill ingen som vet om att det finns. Det är tyvärr (eller det är bra kanske) inte allmänt känt. Det finns inte utsatt på många kartor och det är inte stora skyltar som visar vägen. Och inga guidade turer. Nej, det ligger utanför Sundsvall, men är få som vet om denna fina plats. Dit var vi idag!

 

Jag måste säga att energierna där är otroliga! Ett sådant lugn och rogivande plats. Vädret var perfekt, en solig dag med bara några små vita fluffiga moln. I träden runt omkring gravplatsen blåste det en svag bris, i trädtopparna hördes fåglarnas kvittrande och på marken binas surrande och syrsornas spelande. Det var ingen annan där förutom jag och min familj! Dagen kunde inte ha blivit bättre!

 

När jag och min dotter hade gått runt och tittat litegrann på många av gravarna och hon hittat en trollstavspinne och jag två skatfjädrar, bestämde vi oss för att gå tillbaka till picknickfilten och äta picknick. Vissa skulle kanske tycka att det var konstigt att ha picknick på ett gravfält, men jag tycker inte det! Jag tycker att det är fint att platsen är bevarad och att det går att åka dit och titta! Gräset var till och med klippt där!

 

 

När vi hade ätit picknick gick jag iväg själv och satte mig på en av gravkullarna och öppnade upp väldigt mycket, inte helt naturligtvis, men en del. Under picknicken hade min dotter sagt att hon hörde trummor och såg både djur och människor, så jag tänkte att jag skulle prova. Och ja, jag började höra trummor svagt i bakgrunden och kunde känna att det stod en flicka och en mamma bakom mig. Det kändes väldigt fint!